The rose of a drugaddict?
En gammal porträttbild, slutet av 1700-talet,
en kvinna som levde under Paris storglans och Paris revolution.
En intressant kvinna?
Men vad kan vara mer intressant om konstnären är en kvinna?
För det är hon, en kvinna som levde bland och målade av
de rika, de inflytelserika, de mördade och de medelmåttiga.
Konstnärsinnan är mer intressant
än den söta kvinnan
på målningen.
För vad är sexigare än en konstsjäl?
En konstsjäl som betraktar sin omgivning,
som betraktar sitt motiv, varje detalj
och omsorgsfullt och koncentrerat
drar sin pensel över duken långsamt.
Blanda till den perfekta färgen, med perfekt lyster,
den som ska ge texturen effekten, illusionen att man
med blotta ögat ska känna sidenet som hon vidrör med sin hand,
Rosens stjälk.
Rosens doft.
Rosens fuktighet.
Den glatta ytan.
Den varma svett som sakta
pressas ut från hennes tumme
pekfinger
och långfinger.
Hur lillfingret sedan länge domnat av
efter en lång känsla
av kramp
då hon försökt sitta
i samma ställning,
då konstnärsinnan
varsamt betraktat,
blandat,
och dragit penseln
om och om igen för att få
till ett realistiskt uttryck.
Damn de är imponerande!
Kommentarer
Trackback
